Fläcken på näsan är borta!!! Det är helt otroligt.

Jag hade alltså en fläck med brun/svart oregelbunden kant på näsan som konstaterats vara Lentigo Maligna (cellförändringar som inte ännu växer). Jag valde en alternativ väg. Under tio dagar har jag satt på en pasta av askorbinsyra (C-vitamin) och kolloidalt silver. I början åtta timmar under tätt plåster med en timmes luftning. Senare under kortare och kortare intervaller.

Fredag för tolv dagar var sista dagen jag satte på pastan. Då hade redan en skorpa börjat bildas på en yta som var ungefär dubbelt så stor som själva fläcken. (Fläcken var ca 1 cm i diameter.) Jag fortsatte att duscha med silver flera gånger om dagen. Successivt lyfte skorpan från huden från kanterna. Till slut trillade den sista biten av igår. Det visade sig att huden ser helt läkt ut och har inga prickar länge. När jag tittade på skorpan med lupp ser jag att här sitter de brun/svarta fläckarna. På skorpan på bordet – inte i ansiktet längre! Kvar är bara en svag rodnad där den ursprungliga fläcken var.

Det känns nästan lite magiskt. Nu förstår jag att det gick så här bra och enkelt eftersom fläcken var ytlig och inte hade gått inåt – ännu. Något som läkaren sa att den kommer att göra så småningom. Hade jag gått till en hudläkare med pricken hade de skurit eller fryst bort den. Det känns så mycket bättre att kroppen själv har fått stöta bort den. Ett snällt sätt mot kroppen även om det bitvis gjorde rejält ont. Det ser inte ut att bli någon ärrbildning överhuvudtaget.

Dessutom gick själva läkningen så fort. Det tror jag beror på silverduscharna. Silver är ju både bakterie- och svampdödande.

Nu vet ju inte jag om det kommer tillbaka. Men jag kommer att vara ännu noggrannare med solskydd i framtiden. Inte bara ha ansiktet i skuggan eller att ha hatt. Jag vistas ju mycket i solen eftersom jag älskar trädgårdsarbete och hängmattegung på sommaren och är fem-sex veckor i Indien på vintern.

Om fläckarna fortfarande hade varit kvar hade jag tolkat det som att det var svamp och gått vidare med den sydamerikanske blodörten som hjälper kroppen att stöta bort t ex malignt melanom. Jag är tacksam att det inte var så eftersom det lär vara ännu mer smärtsamt. (Här har jag bloggat mer om detta.)

Jag blir lite uppbragt när jag tänker på hur många olika enkla – ofta naturliga – sätt det finns att behandla sjukdomar och obalanser på som vi aldrig får undersökta, styrkta och därigenom information om. Det verkar verkligen som att det handlar om pengar. Forskningen som behövs kostar pengar. Idag är det framför allt läkemedelsbolagen som bekostar den. Det är klart att de inte är intresserade av att lägga pengar på produkter som de inte kan ta patent på – alltså inte tjäna pengar på. Då borde det finnas andra instanser som bekostar och genomför den forskningen – och som vill satsa även på alternativa metoder.

När det gäller kolloidalt silver finns det mycket forskning som visar på dess positiva effekter. Ändå räcker det tydligen inte för den medicinska världen. Jag vet inte om forskningen inte är tillräcklig, bra nog eller om det helt enkelt handlar om att det inte spelar någon roll hur mycket forskning som görs – är det något alternativt är dörren stängd. Jag skulle i alla fall önska att det entydigt bevisades och informerades om dess positiva och ev negativa konsekvenser.