Vårdsveriges största skandal

1998 fick jag diagnosen Diabetes typ 2. Den var inte värre an att jag först kunde behandlas utan mediciner eller insulinsprutor.

Jag skulle ”kostbehandlas”. Vad detta innebär förstod jag inte då, eftersom budskapet var att jag kunde äta som alla andra, men jag skulle naturligtvis äta mindre så att min övervikt kunde ”svältas bort”.

Det enda vettiga råd jag fick var att promenera, vilket sänker blodsockret. Sagt och gjort - det fungerade. Efter några år ”måste man sätta in” Metformin, vilket enligt uppgift skall göra cellerna mer mottagliga för det insulin som sänker blodsockret. Eftersom jag också ansågs ha för högt blodtryck och för högt kolesterol sattes betablockerare resp. statiner in.

Jag gick ej ner i vikt och mådde år för år bara sämre och sämre, vilket jag då inte härledde till medicinerna eller den av vården rekommenderade kosten utan till att ”man är ju inte längre purung (64-65)”. Jag måste t.ex. pausa när jag gick uppför längre trappor.

2006 fick jag en hjärtinfarkt, mycket liten men dock.

2007 fick jag en ministroke, en s.k. TIA (transitorisk (några minuter) ichemisk attack, d.v.s. en blodpropp i hjärnan).

Besviken och vred på sjukvården började jag utbilda mig via nätet och upptäckte Annika Dahlqvist (Fettdoktorn) och skar i januari 2008 ner mitt kolhydratintag kraftigt (bl.a. genom att avstå från alla lätt- och lightprodukter) och upptäckte att jag började gå ner i vikt.

Efter att ha läst Uffe Ravnskovs bok ”Fett och kolesterol är hälsosamt” vågade jag fullt ut ersätta de strukna kolhydraterna med fett och kolesterol (april 2008).

Nästan omedelbart inträdde en hälsoförbättring. Viktnedgången fortsatte och min kropp började fungera bra, min kondition blev bättre och jag behövde inte längre pausa i trappor. Sedan dess har jag fortsatt att må bra och samtliga värden som föranlett medicinerna blev så bra att jag beslöt att slänga mina mediciner i maj 2008.

Mina värden, speciellt blodsockret, har sedan dess legat på en helt normal nivå, vilket medförde att jag 2010 förklarades vara ”icke-diabetiker” vilket enligt det s.k. ”naturalförloppet” inte ska kunna ske. Diabetes betraktas nämligen som en obotlig sjukdom. Jag har nu i tre år levt med en livsnödvändig fett- och proteinrik kost utan kolhydrater. Kolhydrater är nämligen inte, som myten påstår, livsnödvändiga.

Skandalen

De kostråd som ges diabetiker är häpnadsväckande grymma: ”Ät den mat du blir sjuk av!” (”Nötallergiker. Ät jordnötter!”)

I andra sammanhang skulle man dömas för vållande till annans död, men här tillåts man alltså att i sjukvårdens namn ge dessa befängda råd, trots att det sedan över hundra år varit känt att blodsocker kan sänkas genom att man undviker kolhydrater (som ju blir till socker när de kommer in i kroppen).

Sjukdomstillståndet diabetes definieras just av att personen i fråga inte kan hantera kolhydrater utan ständigt får ett för högt blodsocker. Dessa ovetenskapliga och grymma kostråd medför för många diabetiker ett stort lidande (konditionsnedsättning, neuropati (nervskador) med följande amputation av tår och/eller fötter, impotens, blindhet och förtida död) p.g.a. att den piller- och insulinsprutedrogade sjukvården inbillar sig och oss att ”diabetiker kan leva ett normalt liv” tack vare pillren och sprutorna, d.v.s. ett liv utan sjukdomsinsikt, egna åtaganden eller begränsningar.

Denna sjukvårdens sirensång är dock ett fruktansvärt bedrägeri gentemot patienterna. Man förtiger att man kan minska följdverkningarna eller som i mitt fall eliminera dem, genom att iaktta en strikt lågkolhydratkost d.v.s. LCHF. Inom LCHF-rörelsen har det uppskattats att vi är c:a 20 000 diabetiker som uppnått klara hälsovinster (minskade insulininjektioner, slopade mediciner etc.). Enligt en opinionsundersökning i våras uppgav 23 % av Sveriges befolkning att de börjat tillämpa LCHF.

Sverige har ca 375 000 diabetiker.

Hur många för tidigt döda hade kunnat undvikas om sjukvården upphört med propagandan för fettsnål kost?

Förutom att sjukvårdens brister på detta område förorsakar stort lidande och förtida död, kostar behandlingen av diabetiker samhället tio miljarder per år.