En dag hände något som övertygade mig om silvrets goda egenskaper. Jag älskar hundar, men plötsligt inträffade något som bara kan ske när någon har riktigt ont. Min goda vän, som natten innan sovit tryggt i min säng, högg mig rakt runt handleden. Hans leder var slut efter år av troget vallande på mina vänners gård, och denna kväll kunde han inte resa sig för att komma in till mitt rum. Svaret på min godnattklapp blev ett rop på hjälp – två djupa sår efter hans tänder.

Läkaren gav mig sprit att tvätta med, med jag lydde min väns råd att hälla silver in under bandaget i stället flera gånger om dagen. Efter bara några dagar fanns det inte mycket kvar av hålen, och helt utan svullnad eller var. Efter en vecka var det bara två små sår som knappt behövde skylas med plåster. I dag finns bara ett pytte litet ärr på min högra handled, men det är ett minne av en mycket god vän.